En sheykh som lärde sina elever aqidah fick en dag en papegoja som present. Så ofta som papegojan hörde la ilaha illa Allah lärde sig papegojan att uttala dom orden. Papegojan repeterade dom enda orden han kunde dag och natt. En dag kom eleverna och såg sheykhen gråtande och frågade han om vad som hade hänt ?

Sheykhen : jag kom och hitta katten försöka äta upp papegojan så papegojan dog.

Är detta något som får dig att gråta så pass ? Det var bara en papegoja menade eleverna.

Sheykhen : Det är inte därför jag gråter. Papegojan hade vant sig att säga la illaha illa Allah med tungan men hans hjärta kunde inte dom orden, så när katten höll på att döda han skrek han bara utan att kunna uttala dom orden för att hans hjärta inte hade känt dom orden hans tunga var van att repetera. Jag fruktar att min tunga är van att rabbla upp dom orden utan att mitt hjärta känner dom och att när döden kommer finner jag mig skrikande som papegojan utan ett hjärta närvarande till att uttala la ilaha illa Allah